Selma Lagerlöf.
För den läsare som vet att uppskatta den episka berättelsen och inte ryggar för övernaturliga inslag finns det mycket att hämta hos Selma. Hon var djupt rotad i den muntliga berättartraditionen och skildrade ofta närmiljöerna i sitt landskap Värmland. Karaktärer rör sig i gränslandet till galenskap och död, svaga och destruktiva män hålls under armarna av den självuppoffrande kvinnliga kärleken. Folksagans mytologiska arsenal används som en förstärkande krydda i berättelserna, för att markera en stämning eller ett inre tillstånd. Produktionen spänner från den yviga och fantastiska stilen i Gösta Berlings saga till den mer anspråkslösa i Körkarlen och Kejsaren av Portugallien. Hon fulländar sitt hantverk redan 1899 i berättelsen En herrgårdssägen, en rekommendation till den som vill stifta bekantskap med en Selma i högform.
Selma växte upp på familjens gods Mårbacka, låghalt och med till synes små framtidsutsikter. Hon tog lån och utbildade sig till lärarinna, fick sedan arbete nere i Landskrona. 1891 deltog hon i IDUN:s litterära pristävling med de första fem kapitlen av Gösta Berlings saga. Hon vann första pris och senare samma år utkom boken i sin kompletta form på förlag. De närmast följande åren innebar ett mödosamt litterärt experimenterande och sökande efter nya former. Hon städade bort en del överspända och retoriska element ur språket. En resa till sydeuropa i sällskap med Göteborgsförfattarinnan Sophie Elkan utmynnade i Antikrists mirakler. Den boken fick ett gott gensvar hos kritikerkåren och blev Selmas verkliga genombrott. Vid denna tid hade hon flyttat till Falun där närheten till det nya landskapet inspirerade till Jerusalem. Tillfälliga penningbekymmer föranledde henne att ta sig an författandet av en lärobok i geografi. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige innebar ett internationellt genomslag med många översatta utgåvor.
När hon 1909 tilldelades nobelpriset i litteratur var hon redan en firad berömdhet. Mårbacka var inte längre i släktens ägo; prispengarna kunde hon använda till att köpa tillbaka sitt älskade gods. Den berömmelse och genikult som omgav henne tog hon med fattning, och åren innan världskriget skrev hon sina kanske bästa böcker: Körkarlen & Kejsaren av Portugallien. Efter kriget börjar sedan den svenska biograffilmens guldålder. Svenska Bio (som senare uppgick i Svensk filmindustri ) köpte tidigt ensamrätten till att filmatisera Selmas berättelser. Regissören Victor Sjöström och Selma var samspelta och hans filmatiseringar av Tösen från Stormyrtorpet, Jerusalem och Körkarlen föll författarinnan i smaken. Värre var det med Mauritz Stiller. Hans berättarstil var främst visuell och han tog sig stora friheter med att stuva om i berättelserna. När han började regissera filmatiseringen av Gösta Berlings saga försökte Selma säga upp kontraktet med filmbolaget, men förgäves. Filmerna rönte stor framgång, även internationellt och bidrog till ett ökat intresse för böckerna. De förde Stiller, Sjöström och Garbo till USA, där Sjöström även kom att filmatisera Kejsaren av Portugallien.
Under sin produktiva tid skrev Selma i genomsnitt en bok vartannat år. Utöver böckerna bidrog hon varje år med tidnings- och tidsskriftsartiklar, julberättelser och småskrifter. En riktig djungel för den samlare som vill ha allting i förstautgåva.
--
Till förstasidan