Schablonen för en Klarabohem var en man med arbetarbakgrund, född på landsbygden (gärna Norrland), med en rastlös själ och en stor portion självförtroende. De infödda stockholmarna kunde räknas på den ena handens fingrar.
Ta Birger Vikström som exempel. Född 1921 i Bredåker, Norrbotten till fattiga förhållanden. Fjorton år ung lämnar han hemmet och börjar en lång arbetsvandring söderut. Han skriver på all ledig tid och drömmer om en tillvaro som konstnär. När han äntligen anländer till huvudstaden är han utfattig med kläderna i upplösningstillstånd. Inget hotell vill ta emot honom och han är hänvisad till skrubbar hos vänner eller parksoffor. Ett tag hyr han ett badkar utomhus som han täcker över med en presenning.
Efter ivriga påstötningar hos olika förläggare debuterar han 1949 på Bonniers med boken "Gyllene tider". Samma år gifter han sig med den
lungsjuka Ingrid Nilsson och paret flyttar till Årsta. Tyvärr insjuknar snart även Birger. De börjar bo på skilda håll- ibland på sanatorier, ibland hos Ingrid eller på hotellrum.
Birger fortsätter skrivandet men har vid det här laget blivit alkoholist. "De lyckliga åren" är en satir som utkommer 1954 och får goda recensioner.
"I stället för rakblad" och "Dubbelkrut" är diktsamlingar, den senare ger Birger ut på eget förlag. Hälsotillståndet blir sämre och genom de ständiga sanatorievistelserna kommer narkotika in i bilden. Ett par dagar före jul 1958 hittas han död på ett hotell efter en överdos.
Under 50- och 60-talen skopades successivt hela miljön runt Klara kyrka bort och ersattes med parkeringshus och bankmonoliter.
Tidningarna flyttade utomtulls och kvarterens invånare försvann ut till förorterna. Många betraktar februari 1965 då källaren Tennstopet revs som den slutliga dödsstöten för bohemlivet i Klara.
Utsikt över Klara.
Birger Vikström.