Författarpresentationer.
Böcker av klarabohemerna
till salu, klicka här.
Harald Beijer
En infödd stockholmare med bred arbetslivserfarenhet. Ferlin och Beijer träffades tidigt på
Elin Svenssons teaterskola där båda tog lektioner. Senare ingick de båda i kretsen på café
Cosmopolite. Beijer skrev brett upplagda romaner som blev mycket lästa av hans samtid.
Emil Hagström
Bördig från Sollefteå med skogsarbete och luffarliv i bagaget när han anlände till Klara. Han
blev med åren rikt publicerad samt populär genom de tonsättningar som Tor Bergner gjorde
till hans dikter. Han lämnar tidigt bohemlivet och flyttar med sin hustru ut till Roslagen.
Hans poesi är besläktad med folklyriken och skillingtrycket.
Helmer Grundström
Helmer var uppvuxen i Svanabyn i Dorotea socken under fattiga förhållanden. Under de tidiga
tonåren arbetade han som getare och timmerhuggare. Men författeriet lockade och han var
tidigt på plats i Klara och frotterade sig med Cosmopolite-kretsen. Han debuterar 1929 med
"Skum" ; fr.o.m. "Detta är ditt land" 1939 orienterar han sig åter mot hembygden med ambition
att bli sin landsändas poet. Hans egentliga genombrott kom först i samband med hans 70-års
dag 1974 då ett TV-program tillägnades honom.
Willy Walfridsson
Willy Walfridsson arbetade likt Beijer med romanen som uttrycksform. Han var årsbarn med
Grundström, men född i en annan del av riket, Bohuslän. Han tog tidigt värvning för att komma
bort från sina fattiga levnadsvillkor, men upplevde militärlivet som förnedrande. Han gav sig
ut på luffen istället och hamnade till sist i huvudstaden. Med tiden skulle han vid sidan av
Martinsson bli den som mest skildrat luffarlivet i svenska litteratur.
Uno Eng
När göteborgaren Uno Eng anlände till Stockholm hade han redan avlagt en jur. kand. i Uppsala
och en tid arbetat som advokat. Men han sadlade om och sökte sig till prosaskrivandet. Redan
i debuten 1921 hade han funnit sin bisarra och underfundiga stil. Men han slog aldrig igenom
hos den breda allmänheten. Uno var en av Ferlins närmaste vänner.
Harald Forss
Örebrosonen Forss var likt flera Klarabröder en scenorienterad poet och nådde en stor publik
genom turnéer med bl.a. Tor Bergner. Men han hade en trög start runt 1940 och gav ut första
diktsamlingarna på eget förlag. Men efter hand tog han steget in i de finare litterära
salongerna och började publiceras i drakar som DN och SvD. Han satt även med i
författarförbundets styrelse och kunde därigenom låta stipendierna sippra ner till sina
Klarabröder. För han hade en fot kvar i kvarteren och sågs ofta ströva där med sin fladdrande
rock och bredbrättade hatt.
Erik Nyhlén
När Erik Nyhlén föddes i Kramfors 1915 var området fortfarande ett sjudande centrum för Sveriges träindustri. Men när Erik nådde arbetsför ålder inföll arbetslöshetskrisen. Erik gick med i demonstrationståget i Ådalen -31 som ändade med dödsskjutningarna i Lunde.
Hans bana började brokigt. Ofta på luffen. Hans engagemang i frikyrkorörelsen ledde till bibelskola och en kort karriär som evangelist. Sedan socialinstitutet i Stockholm och jobb på statens flyktingnämnd under kriget. Först 1950 satsade han helt och fullt på skrivandet.
Han får ibland bära epitetet "Ådalens Piraten" och det är inte speciellt sökt. Hans berättelser vimlar av burleska karaktärer och genomsyras av humor. Nyhlén var precis som Piraten en god muntlig berättare och språket är välformulerat men jordnära. Av alla de korta prosastycken som han fick publicerade i olika tidskrifter har det utkommit tre novellsamlingar i bokform. Som en parentes kan nämnas att hans debutbok (1964) skildrar frikyrkorörelsens historia.